https://twitter.com/mijasinger

 

Så var den bokad och klar då, min biljett till Devin....

 

 

 

 

 

 

[NOTERA att denna biljett är kraftigt manipulerad med risk för kopiering]

METALPIX
http://www.metalpix.com/mija.html

Sån här cred från supporters blir man väldigt glad och tacksam för.....

Lite radio i natten, Don Henley The Boys Of Summer spelas och jag har mycket speciella minnen till denna. Jag minns särskilt ett. Underbar låt och sångare och musiker den där Henley.
För en herrans massa år sen ringde telefon plötsligt en dag. En känd producent skulle prodda Sanne Salomonsens platta där hon bland annat skulle ha med denna låten, men innan inspelningen skulle hon gå hemma och repa in detta arret som producenten och musikern hade gjort på låten. Men för det behövdes det en sångerska. I det här fallet blev jag tillfrågad om jag ville sjunga på denna låt.

Vetskapen om att en av mina kvinnliga förebilder och sångerskor sedan 20 år tillbaka i tiden, skulle gå hemma och lyssna till min röst och dessutom köra låten på repeat till hon hade lärt sig den, detta skapade givetvis prestationsångest inom mig. Inte så van vid att få den typen av förfrågningar, men wtf tänkte jag, jag repar in låten och åker ner och sjunger in den, svårt att säga nej till ett sådant uppdrag och en såpass bra låt. Nu ligger demon och dammar i någon hög, det hela slutade med att Sanne valde en annan Don Henley låt i stället på sin platta.

Lär nog aldrig få veta om hon hörde min version, inte direkt något man ringer och frågar henne om. Men det var i alla fall en kul erfarenhet och jag lärde mig en massa nytt som alltid när man agerar studiosångerska. För övrigt så bara jag älskar att jobba i studio då det är så lärorikt och utvecklande. Lika roligt som att stå på scenen.

 

 

 

 

 

 

Photos By MIJA

 

 

Photos By MIJA

Tog lite nya somriga bilder med kameran i går på Vrångö....

Man får passa med tanke på vår ostadiga väderlek.....

 

 

 

 

 

Efter en kortare sejour på vårt operahus här i Göteborg i dag, satt jag och log för mig och tänkte tillbaka på mitt första besök på operahuset.

Året var 1994, det var dags för audition Kristina från Duvemåla, musikalen från 1995 med musik av

Benny Andersson. Librettot av Björn Ulvaeus är baserat på Vilhelm Mobergs utvandrarsvit.

Musikalen är dramatiserad och regisserad av Lars Rudolfsson.

 

När jag läste om detta i Göteborgs Posten kände jag att hit ska jag söka, sagt och gjort jag skickade in en demo och så en dag blev jag oväntat kallad till audition.

Jag kan inte direkt påstå att jag är speciellt van vid auditions (4 har det blivit sammanlagt) och dagen till ära då jag anlände till operahuset så seglade operasångerska efter musikalsångerska förbi mig i pråliga kläder, höga klackar, mycket smink samt med ett fett entourage i hälarna, med högburna huvuden och stolta nackar. Där sitter lilla nervösa jag på golvet med ett par slitna lappade jeans och converse kängor, med en trasig lapp i handen, där jag hade skrivit ner några textrader utifall att jag skulle glömma av texten. I väntan på min tur satt jag och funderade på hur jag skulle agera när jag strax skulle stå face mot face med juryn och med Benny Andersson. Det jag tänkte var att; Mija gå nu in och var så enkel, naturlig och avskalad som möjligt.

 

Så ropades mitt namn upp i högtalarna och nu var det dags. Jag gick in en stor lokal med ett avlångt bord i mitten och där satt juryn med bl.a Benny Andersson och Anders Eljas m.fl. Alla satt beredda med anteckningspenna och block i handen. Jag tittade på dom och kände nervositeten kom smygande, men tänkte att nu el aldrig är det som gäller, så introt drog i gång sen började jag sjunga. Jag tittade på juryn och plötsligt mitt under mitt sjungande lade Benny ner blocket och pennan på bordet, lutade sig tillbaka i stolen och blundade tills jag hade sjungit klart.

Han är en av de första som börjar prata när jag sjungit klart och jag glömmer aldrig dessa ord.

Så här sade han; Mija det här var mycket njutbart, du sjunger förbaskat bra och du har verkligen känsla när du sjunger. Du har också ett naturligt och snyggt vibrato, men det märks att du inte har teatervana, det får du jobba mer på :)

Dom orden levde jag länge på.....

 

 

 

 

 

 

 

För ganska exakt 5 år sedan när jag var nere och sjöng hos Paulo Mendonca i hans studio på Brewhouse så introducerade han mig för en kollega och vän. Jag råkade fastna i kollegans studio vägg i vägg för han skulle spela upp lite låtar snabbt så där bara med Devin Townsend. Hade aldrig hört talas om honom innan.

Erik som han heter drog i gång låt efter låt och jag var TOTALT såld. Jag fastnade i hans studio och glömde bort att Paulo satt och väntade på mig i den andra studion. Den impact musiken hade på mig var bara rent magisk. Jag hade hittat hem, äntligen. Sagt och gjort tillbaks i Paulos studio hade jag nästan lite svårt att koncentrera mig på sjungandet, jag ville ju bara ner till skivhugget och köpa varenda platta med Devin.

Jag sjöng in vad jag skulle sen så var det raka vägen hem och lyssna på Devin. Det blev dygnet runt lyssning i ca 2 månader, Devin, Devin, Devin....en helt ny värld hade öppnats för mig och nu har jag skaffat allt som finns med Devin på. Han är tveklöst den jag spelat mest i min spelare de senaste 5 åren.

Jag får aldrig nog...

 

DEVINIZED......

 

 

 

 

Hittade i dag en gammal låda med mina kassettband och vilka flashbacks man får.

I högen finns några av mina första kassettband kvar. Minns så väl när jag som 9-åring sommarjobbat för att kunna spara i hop till mitt första riktiga kassettdäck. Min musikerpappa tog med mig till Ågrens Hifi [där han hängde titt som tätt då han skötte allt det tekniska i sin orkester.] och så köpte vi min första riktiga bandspelare som var av märket JVC. Bilfärden hem kändes som en evighet då jag bara längtade efter att få komma hem och få i gång min nya spelare.

 

Detta var en av de lyckligare stunderna från min barndom. Sen låg jag där och väntade på att Kaj Kindvalls fantastiska program skulle köra i gång och innan en ny låt hann börja satt jag beredd med pekfingret och långfingret för att trycka på rec & play. Det var en konst att kunna stoppa inspelningen i tid så att inte Kajs röst skulle vara med på någon av låtarna. Det första jag någonsin spelade in och som då också vann min beundran och mitt intresse var
Stevie Wonder och låten hette Higher ground. Jag föll pladask. Stevie var min första musikaliska riktiga kärlek...