Photo: Mija Anderson

Det blir konstigt att recensera ett gig som var på fel tidpunkt, på fel ställe, med apkasst ljud, ett band som turnerat sönder sig, en konstig scen, ihopklämt med två andra helt "omaka" band. LoG fick ju lira som nr 2 men borde varit "headline". Det blir konstigt hur man än vänder och vrider på kartan.

2004 då "Ashes of the Awake" släpptes,(mitt favoritalbum) så hade jag bandet på "G" in i mitt "stall". Jag började lyssna på Lamb Of God innan dom blev stora och bytte namn p.g.a Amerikansk dubbelmoral då dom hette "Burn The Priest". Det är väl mest bröderna Adlers förtjänst då jag älskar de feta Pantera riffen i kombo med deras snortighta stadiga trummis Chris Adler. Hans bror Willie Adler har stenkoll på svängiga riff. Visst "snos" det här och där, men Lamb Of God har ändå ett "eget sound".

Vid denna tidpunkt var jag som sagt en hårsmån från att få in Lamb Of God på mitt management, som representant för gig i Europa. Men dom bytte skivbolag i den vevan och jag insåg att det fanns andra med större kontakter och möjligheter att sätta bandet ännu mer på kartan än vad jag kunde. Vilket visade sig vara ett "vettigt" drag för bandet blev ju stora till min favör.

Tillbaks till giget. Det enda man hörde var trummor och några förskrämda "riff" samt något dovt konstigt vrålande i bakgrunden. Men i och med att jag verkligen kan låtarna utan och innan så var det bara att försöka se "förbi" omständigheterna och låta kameran göra sitt och "headbanga" i takt med Adlers stadiga trumspel. Till min stora glädje spelades många av mina favoritlåtar och jag försökte göra giget till det bästa möjliga. För jag har inte sett Lamb Of God innan. Hade hellre velat se dom på en annan scen och med någon som vet hur man mixar ett gig.

Dock en av de sämre plåtningarna jag gjort. Det var svårt. Stod helt på fel ställe, scenen var för bred. Randy Blythe (sångaren) springer fram och tillbaks på scenen och studsar som en Duracell kanin och är helt hopplös att få med på bild. Det var lika kvavt i luften som på Lisebergshallen, samt väldigt mycket fjortisar på giget som stod i mitten och "rebellade" sig, och stutsade upp och ner så att dom mejade ner folk.

Ville inte riskera att hamna i rullstol så fick hålla mig på sidan nedanför Willie Adler (gitarristen) Hade bara min lilla "kompakta" med mig så ja jag har gjort bättre ifrån mig.
Men då jag älskar bandet så vill jag ändå dela några av de bättre bilderna samt ge min version av giget.

Betyg: 3/5 ⭐️⭐️⭐️

Bäst: "Now You've Got Something to Die For", den har ALLT...

 

Ett svårt mörker du skingrar
och du får mig att le...
lyssna på dessa mina ord
för de är till dig min vän

ja, jag har drömt så
om ett skönt paradis
i både grönt och i blått
där syrsor spelar
sin stillsamma melodi
och fjärilarna ivrigt dansa
i aftonbrisen den svala
och där sommarregnet smeker
löven och kronorna
av tusen och åter tusen
olika blomster och löv

och där finns du,
en vild och vacker själ
med en frän och lockande doft
som blomsterängen själv
och din närvaro glöder så livligt
där du sittandes ler
själv i gräset,
med det namn du har
"Mija den sköna",
i en skrud av spirande blommor
och havet syns där också
bakom dig vid och bred,
med evigt guld glittrandes
på ytan där solens strålar leker
och lyckligt dansar i djupets vågor
i takt med vinden
som smeker genom ditt hår

Åh, ditt hår är ett hav likaså
det djupa,
det eviga,
full i vågor,
denna blåsvarta ocean
ändlöst och stort
med sitt alldeles egna
och silvriga sken
som är den starka skönheten
ditt ansikte envist visar
Lika evigt
Som vinter, vår
sommar och höst...

En värme du äger
lika sann som solen
som är din gåva
till världen utanför
och dina ögon
de blivit välsignade
med sanningen och en tidlös makt
vackra som inga andra...
ja alla rikets ädla stenar
de bleka verkar
mot ögonen och anletet ditt

Så vacker är hela du
att utan dig
kan paradiset inte finnas
som jag drömt om
och som jag nu har berättat om...