Ett svårt mörker du skingrar
och du får mig att le...
lyssna på dessa mina ord
för de är till dig min vän

ja, jag har drömt så
om ett skönt paradis
i både grönt och i blått
där syrsor spelar
sin stillsamma melodi
och fjärilarna ivrigt dansa
i aftonbrisen den svala
och där sommarregnet smeker
löven och kronorna
av tusen och åter tusen
olika blomster och löv

och där finns du,
en vild och vacker själ
med en frän och lockande doft
som blomsterängen själv
och din närvaro glöder så livligt
där du sittandes ler
själv i gräset,
med det namn du har
"Mija den sköna",
i en skrud av spirande blommor
och havet syns där också
bakom dig vid och bred,
med evigt guld glittrandes
på ytan där solens strålar leker
och lyckligt dansar i djupets vågor
i takt med vinden
som smeker genom ditt hår

Åh, ditt hår är ett hav likaså
det djupa,
det eviga,
full i vågor,
denna blåsvarta ocean
ändlöst och stort
med sitt alldeles egna
och silvriga sken
som är den starka skönheten
ditt ansikte envist visar
Lika evigt
Som vinter, vår
sommar och höst...

En värme du äger
lika sann som solen
som är din gåva
till världen utanför
och dina ögon
de blivit välsignade
med sanningen och en tidlös makt
vackra som inga andra...
ja alla rikets ädla stenar
de bleka verkar
mot ögonen och anletet ditt

Så vacker är hela du
att utan dig
kan paradiset inte finnas
som jag drömt om
och som jag nu har berättat om...