Brevet från Nightwish.....
Nu när jag konverterat alla mina gamla outlook mail till thunderbird, fastnade mitt öga i Nightwish mappen. Minns så väl den 21 dec 2006, då jag fick ett mail i från Ewo, Nightwishs manager som undrade om jag var intresserad av att testa för bandet. Min vana trogen blev jag misstänksam och tänkte att nu jävlar är det någon som försöker driva med mig.
Så jag avvaktade och funderade.
Dagen innan julafton 2006, dyker det upp en brun jiffy påse från Spinefarm Records i Finland, i den ligger ett visitkort i från Ewo, samt en platta med instrumentala Nightwish låtar och vilka som var förkryssade och ett önskemål om att jag skulle sjunga in dessa låtar.
Då förstod jag att det inte var ett skämt. Eftersom jag alltid älskat Nightwishs musik var det liksom givet att jag måste anta utmaningen att sjunga in låtarna. Det var som ett högre "Nirvana" att sjunga in denna musik, jag kände mig ett med den.
Det finns en hög med personer som instämmer i det påståendet, men så var det ju den där siffran på pappret, som bekräftar min ålder som gjorde att det s.k. aktiva intresset avtog rätt kvickt. Ett snabbt telefonsamtal till en vän och kollega i branschen där dom ivrigt frågade, hur gammal är den där Mija egentligen. Att jag i stort sett är jämnårig med Marco räknas inte, jag är ju KVINNA, och där är det andra spelregler som gäller.
Ung, smal, porrig och formbar, sjung och helst ska man vara tyst i övrigt.
Eftersom inget stämmer överens på beskrivningen av mig så var det tack och ajö. Klart det gjorde ont och värkte i början, att bli nekad p.g.a sin ålder men det är ju så branschen funkar och nu när jag vet att killarna inte är lätta att jobba med heller, (med tanke på att sångerskeuppdraget snart är uppe i två-siffrigt belopp), tveksamt om det kan vara fel på alla sångerskor????
MEN det var en kul erfarenhet och jag älskar att sjunga musiken, bara det att det räcker inte, så i dag ser jag det inte som en förlust utan som något positivt.
Så jag avvaktade och funderade.
Dagen innan julafton 2006, dyker det upp en brun jiffy påse från Spinefarm Records i Finland, i den ligger ett visitkort i från Ewo, samt en platta med instrumentala Nightwish låtar och vilka som var förkryssade och ett önskemål om att jag skulle sjunga in dessa låtar.
Då förstod jag att det inte var ett skämt. Eftersom jag alltid älskat Nightwishs musik var det liksom givet att jag måste anta utmaningen att sjunga in låtarna. Det var som ett högre "Nirvana" att sjunga in denna musik, jag kände mig ett med den.
Det finns en hög med personer som instämmer i det påståendet, men så var det ju den där siffran på pappret, som bekräftar min ålder som gjorde att det s.k. aktiva intresset avtog rätt kvickt. Ett snabbt telefonsamtal till en vän och kollega i branschen där dom ivrigt frågade, hur gammal är den där Mija egentligen. Att jag i stort sett är jämnårig med Marco räknas inte, jag är ju KVINNA, och där är det andra spelregler som gäller.
Ung, smal, porrig och formbar, sjung och helst ska man vara tyst i övrigt.
Eftersom inget stämmer överens på beskrivningen av mig så var det tack och ajö. Klart det gjorde ont och värkte i början, att bli nekad p.g.a sin ålder men det är ju så branschen funkar och nu när jag vet att killarna inte är lätta att jobba med heller, (med tanke på att sångerskeuppdraget snart är uppe i två-siffrigt belopp), tveksamt om det kan vara fel på alla sångerskor????
MEN det var en kul erfarenhet och jag älskar att sjunga musiken, bara det att det räcker inte, så i dag ser jag det inte som en förlust utan som något positivt.
